We're shadows in the alley and oh, you die when you're young

2011-05-21 18:13:57 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Det slog mig för en stund sedan vilka konstiga perioder en människa kan ingå under en livstid. Som jag (för inte så länge sedan) till exempel gjorde då jag knappt vilade ögonen på en teveskärm och endast satt instängd på ett mörkt (betonar mörkt igen) rum under ca en till två månaders tid - fast då var jag väl inte riktigt mig själv, skulle kunna sägas. Det där med teven var ett mycket olustigt faktum: jag har alltid varit något utav en tevetittarnörd och plötsligt fick för mig - eh, oh, jaha, hmm, tja... jag vet inte - fast förresten, jag skulle tro att det hade att göra med att jag påverkades av något i likhet med att det var vad alla gjorde numera - tittade på teve. Kunde (till min åräddning och uppvaknande!) inte hålla mig ifrån just det särskilt länge och nu är jag the same old tevetittar-Micka igen.

Hur som haver; sitter iförd den (för ovanlighetens skull) i särklass mest randiga outfiten jag äger och har i väntan på jordens undergång. Har förvisso redan skrattat den i ansiktet eftersom jag vet att den inte kommer bli av - inte idag åtminstone, det kan väl omsider hända när/varsomhelst men... inte idag. Lyssnar dagen i ära på Flogging Molly och Social Distortion (följt av flertalet andra) och såsar runt med en nypa nötpudding (kan man kalla det så?) att förtäras. Mums fillibabba.

(Omsider, jag har färdigställt - hmm, det får bli en överraskning - och katapultar upp ett inlägg om det senare till övers... nyfikna?)

Efterlysning:

2011-05-20 17:42:42 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Du vet inte möjligtvis en turistvänlig (gärna vindstilla) stad/land/ö? Jag tar emot alla typer av söktips.

The future is legacy of the past

2011-05-19 20:33:42 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Att något så enkelt att fråga kan vara något utav det svåraste att svara på - bokstavligen. Å andra sidan finns det en viss (lägg märke till ordvalet) klarhet i vissa saker, såsom att jag måste låta mina fötter vandra på öar likt Australien och Irland innan jag dör. Såsom att jag måste komma ifrån trampa-vatten-stadiet och börja simma (inte bokstavligen, simning är ingenting som intresserar mig alls). Jag vill bort härifrån. Till någon spännande utsiktsfull håla där gatorna består av kullersten och vinden nästintill inte har någon existens. Och vilket vitt 1900-talshus (gärna vid någon mulen strand av något slag med aspar runt knutarna) jag skulle vilja kalla hem sedan!

Omsider; jag fick upp ögonen för författare och att skriva redan i senare lågstadiekapitlet och svenska var, och är, mitt favoritämne. Jag har försökt mig på att skapa romaner men de flesta har slutat i papperskorgen om jag inte missminner mig. Jag har inte gett upp; jag kommer aldrig ge upp heller för den delen; förutsatt att jag bär dessa mål i minnet - så, tja, det finns alltid hopp så att säga. Även om just 'hopp' är ett ord som krossats och runnit ut likt sand (det som återstår av det hela) genom fingrarna mina.

Jag vill bli något utav en sångare - förutsatt att jag skriver mina låtar själv förstås - som en kvinnlig Bob Dylan eller Mike Ness. Jag vill se Broder Daniel återförenas, om så med en medlem mindre till skotts. Man skjuter med vad man laddar med, eller hur ska sägas?

Jag skulle kunna göra listan över framtidsplaner (att de aldrig kommer besannas är ett faktum) oändlig om jag så ville och/eller hade tiden till skotts. Så jag sätter en punkt vid mellanakten av det fjärde stycket och låter den säga sitt.

To wear a face

2011-05-15 14:24:00 ur Arkivet >> 1 inläggskommentarer

Har aldrig riktigt kommit underfund med vem jag är lik såhär på rak arm. Eller (rättare sagt), det har aldrig kommit på tal.
Har dock hört (till min förtret!) att jag är lik Johan Palm, mitt största hatobjekt under det året han medverkade i Idolspektaklet (för att han var otroligt ful och för att alla var galna i tönten). Till min lättnad, så att säga, har endast en person uttalat sig om det och när jag i all hast frågat andra om det är sant skakas det på huvuden hit och dit. Huh. Jag är alltså inte lik honom. #thankholygodfather
En annan person är Missy Higgins. Henne vill jag såklart vara lik (att det sedan inte spelar någon roll för andra hur jag ser ut är inget jag bryr mig om though). Har också hört att - i och med mitt mörka hår och bleka hy - jag liknar något av en vampyr. Jag är ett enda stort frågetecken.

Dagssummering:

2011-05-11 18:27:01 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Feberfrossa, något utav en halsfluss och huvudvärk. Över en natt. Sitter och kallsvettas i en ful, alldeles för stor tröja och spelar tevespel. Må ni kalla mig tomboy i och med tevespelandet. Respons? 'Vi har haft en skrattig dag'. Lite ledsen i ögat.

Something like work of art

2011-05-11 01:13:00 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Målade idag (igår förvisso) på den bästa av elevens-val-lektioner mina. Vi satt ute (retas aningen med fånarna som missade något sådant i avsikt att plugga på övertid) och till trots att jag på inget vis tyglade mig till uppgiften (i avsikt att försöka skapa något i stil med Picasso, kan han så kan alla så att säga) vilket genererade i något av det fulaste jag någonsin åsett.


Åsido; hade färgkombinationerna varit av något avvikande slag hade det kunnat bli ett framtida världsverk. Jag har aldrig tagit förmån av att måla i färg (huh, det svider i öronen); men hade färgerna tytt sig som inget annat än den centrerade därav den högra bilden hade det kunnat ta sig. Sedan är det ju en annan femma att konst av sådant här slag inte är min business (omsider är inte konst något utav min business alls bortsett från svartvita kreationer av alla dess slag).

A Town Like Alice

2011-05-07 15:07:24 ur Arkivet >> 1 inläggskommentarer


Lånade den här romanen igår och råkade visst hamna i himmelriket. Blott fyrahundra sidor med mina favoritländer Skottland och Australien, Andra Världskriget och konst i form av bokstäver. Det kan inte bli mycket bättre.

En dos av skär poesi

2011-05-07 14:23:15 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

I never saw my client again. It was my fault that I lost touch with him. It had been my habit for a great many years to take my holiday in the spring, when I would go with my wife to Scotland for a fortnight's fishing, usually to Loch Shiel.
I thought that this was going on forever, as one does, and that next year I would call again upon this client on my way from the north to see if there was any other business I could do for him. But things turn out differently, sometimes.

In the winter of 1935 Lucy died. I don't want to dwell on that, but we had been married for twenty-seven years and - well, it was very painful. Both of our sons were abroad; Harry in his submarine on the China station and Martin in his oil company in Basra. I hadn't the heart to go back to Loch Shiel, and I have never been to Scotland since.
I had a sale and got rid of most of our furniture, and I sold our house on Wimbledon Common; one has to make an effort at a time like that, and a clean break.
It's no good going on living in the ashes of dead happiness.


I took a flat in Buckingham Gate opposite the Palace stables and just across the park from my club in Pall Mall. I furnished it with a few things out of the Wimbledon house and here I set out to recreate my life.
I knew the pattern well enough from the experience of others in the club. Breakfast in my flat. Walk through the Park and up the Strand to my office in Chancery Lane. Work all day, with a light lunch at my desk. To the club at six o'clock to read the periodicals, and gossip, and dine, and after dinner a rubber of bridge. That is the routine that I fell into in the spring of 1936, and I am in it still.

- Ur "A Town Like Alice"

Fallenheter

2011-05-03 23:45:50 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Inte endast med tanke på min fallenhet för sådan här typisk humor, men Dick Figures är nästintill oövervinnligt i miniserieväg. Jag är beroende.


Dagssummering

2011-05-03 22:40:00 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

# Den här dagen har varit... fenomenal är ordet! Jag har bara låtit allt go with the flow liksom som det kan kallas vid om vartannat. Dagsschemat har kunnat liknas vid 1. skola, 2. hänga med Rebecka, 3. sitta med en design till (hmm, tänker inte säga något så försök inte!) x upp i ändan, inte mig emot dock och tja, längre än så har jag sannerligen inte kommit antar jag.

 # Den här kommentaren angående Om saknad av ett teveprogram gjorde mig alldeles varm inombords so to speak! Aningen om varför är blek men jag skulle tippa på att av de få kommentarer jag får var om vartannat så var denna på något skevt sätt välskriven och glädjande. Och sedan är ju att inget går upp mot En idiot på resa en annan femma, eller hur?!
# Förvisso, så att säga, smyger sig väl tankar som gör elefanter av myror sig fortfarande in i huvudet mitt men jag spjärnar emot att låta dessa kringgå. Nu vill jag bara vara sådär tuff och tilltagsen. Allt går medströms!

# Det kan jag ju lite sisådär när-jag-ändå-är-igång-aktigt tillägga; jag fick filmerna idag som jag hade hyrt. 'Paranormal Activity' och 'Welcome to the Rileys' om jag inte missminner mig. Hoppas bara att de är värda att se (nu när jag ändå blivit en sådan där filmnarkoman av högsta klass igen like in good ol' days)! Sparar dem till vistelsen på landet. Vi höres!

Om saknad av ett teveprogram

2011-05-02 22:43:41 ur Arkivet >> 1 inläggskommentarer

Åh. Visst kan det sannerligen vara en skev saknad i sig att sakna just ett teveprogram. Jag kan nästan se hur somliga fnyser och somliga skakar lite likgiltigt sisådär på huvudet i skrivande stund, men... inget kan någonsin jämföras med Carl Pilkington och hans 'En idiot på resa'. Någonsin. Jag får bara hoppas med lite halvt om halvt blödande tevetittarhjärta att det kommer en andra säsong. Det måste komma en andra säsong. Måste.

110502

2011-05-02 02:24:51 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Valborg är överskattat. Jag vet inte (och det är nog till det bästa att göra att lämna det oberört också) hur många gånger jag har uttalat mig om det men... tja, min valborgsmässoafton kom till att bli hemma med hockey Sverige-Norge (vilka sopor vi svennebor är, skadeglädje är den enda riktiga glädjen som så sägs!) respektive en film hit eller dit. Läste lite hit eller dit också innan jag slocknade.

Idag har jag hur som haver tagit mig utanför dörren iklädd de nyaste av mina kläder. Orsaken? Bror min har fyllt tjugofyra bast. Nu befinner jag mig hemma. Klockan är blott runt halv tre-snåret till och jag ska bara upp om fem timmar. Tja, så knapert ljöd det inte trots allt. Det ljöd bättre än väntat. Fem timmars sömn är bara finlir!

Att tilläggas; jag råkade bara inse väldigt jättenyss att jag inte borde hantera mobiler i nyare skick. Jag ska leta upp pappas allra första mobil någon dag och bemanna den istället. Det blir bättre så, ska vi se.

Den i särklass bästa hästfilm som finns

2011-04-29 23:44:54 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Möjligtvis en av de bästa filmer som finns överlag. Den är mäktig.

110429

2011-04-29 22:30:50 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Jag har i överflöd att pumpa ut i allt vad bokstäver heter men det ligger och viker ut sig på tungan (tillsammans med ett sår som gör att jag varken kan äta, prata eller göra något annat. Smärta!)

Livet har flutit på i precis tillika samma veva som förut. Jag har don't give a shit:at det kungliga bröllopet. Jag har pratat med min svenskalärare om en svenskauppsats och det gick vägen (åsido genererade det i dravel och dylikt tugg om poeter av alla dess slag) men jag fick beröm och det gjorde mig glad. För att vara lite uppriktig sisådär - det kan ha varit det som, notera delvis, gjorde min dag idag. Jag har känt mig alldeles explosiv och samtidigt alldeles, alldeles tafatt på samma gång. Jag har ätit, tuggat skit om allt som rör himmel och jord med far min och ätit ännu mer. Sett en eller annan film. Mycket har hänt på ofantligt kort tid så att säga.

Imorgon lär jag vara en ensamvarg uppe på mitt rum med åsyn av en angenäm roman i händerna mina och antagligen musik att åhöra. Det är så jag trivs med livet. Kan möjligtvis tugga skit med anhöriga. Leka runt lite. Jag återkommer!

Dagen i (o)ära

2011-04-29 17:56:04 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Jag kunde inte brytt mig mindre om det kungliga bröllopet. Jag visste inte ens att det var idag. Hoppsan. *Silence*. Den bästa lösningen kan möjligtvis vara passande att sjunka genom allt vad mark innebär nu.

That's what they call me

2011-04-24 19:31:38 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Alldeles meningslöst

2011-04-22 18:53:22 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Jag vet inte varför jag gör det här.

...

2011-04-22 14:17:08 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Irritationsmoment

2011-04-22 00:04:53 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Jag hatar hår överlag, i synnerhet mitt eget. Långt hår är fult. Inte möjligtvis för att jag har hår på hjässan i överflöd, men... you get the point. Jag borde kapa av mig alltsammans.

Nattligt umgänge

2011-04-21 01:59:38 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

När det väl kommer till kritan ska jag inte skriva mycket, mest som en liten uppdatering runt kvälls... hmm, nattkvisten.
Jag kan, eller för sakens skull kunde, inte sova en blund förut och det faktumet renderade i att jag skiftade plats från sängen till soffan och skaffade mig det nattliga umgänget varm choklad, blåbärs- och vaniljkex (!) och Family Guy-box i utbyte mot kudde och katt vid fötterna.
Jag hoppas att jag kan sova nu. Hoppas. Ve och fasa.