Valborg är överskattat. Jag vet inte (och det är nog till det bästa att göra att lämna det oberört också) hur många gånger jag har uttalat mig om det men... tja, min valborgsmässoafton kom till att bli hemma med hockey Sverige-Norge (vilka sopor vi svennebor är, skadeglädje är den enda riktiga glädjen som så sägs!) respektive en film hit eller dit. Läste lite hit eller dit också innan jag slocknade.

Idag har jag hur som haver tagit mig utanför dörren iklädd de nyaste av mina kläder. Orsaken? Bror min har fyllt tjugofyra bast. Nu befinner jag mig hemma. Klockan är blott runt halv tre-snåret till och jag ska bara upp om fem timmar. Tja, så knapert ljöd det inte trots allt. Det ljöd bättre än väntat. Fem timmars sömn är bara finlir!

Att tilläggas; jag råkade bara inse väldigt jättenyss att jag inte borde hantera mobiler i nyare skick. Jag ska leta upp pappas allra första mobil någon dag och bemanna den istället. Det blir bättre så, ska vi se.