Det slog mig för en stund sedan vilka konstiga perioder en människa kan ingå under en livstid. Som jag (för inte så länge sedan) till exempel gjorde då jag knappt vilade ögonen på en teveskärm och endast satt instängd på ett mörkt (betonar mörkt igen) rum under ca en till två månaders tid - fast då var jag väl inte riktigt mig själv, skulle kunna sägas. Det där med teven var ett mycket olustigt faktum: jag har alltid varit något utav en tevetittarnörd och plötsligt fick för mig - eh, oh, jaha, hmm, tja... jag vet inte - fast förresten, jag skulle tro att det hade att göra med att jag påverkades av något i likhet med att det var vad alla gjorde numera - tittade på teve. Kunde (till min åräddning och uppvaknande!) inte hålla mig ifrån just det särskilt länge och nu är jag the same old tevetittar-Micka igen.

Hur som haver; sitter iförd den (för ovanlighetens skull) i särklass mest randiga outfiten jag äger och har i väntan på jordens undergång. Har förvisso redan skrattat den i ansiktet eftersom jag vet att den inte kommer bli av - inte idag åtminstone, det kan väl omsider hända när/varsomhelst men... inte idag. Lyssnar dagen i ära på Flogging Molly och Social Distortion (följt av flertalet andra) och såsar runt med en nypa nötpudding (kan man kalla det så?) att förtäras. Mums fillibabba.

(Omsider, jag har färdigställt - hmm, det får bli en överraskning - och katapultar upp ett inlägg om det senare till övers... nyfikna?)