Så imorgon klockan femton kommer jag inte längre ha något tapetval att oroa mig över. Känns om än inte bra, som jag länge trott att det skulle kännas, utan mer groteskt inte-tillräckligt-med-tid-dåligt. Bortom allt som någonsin kan bli bra.

Plan A var att tapetsera vitt rummet över. Plan B fanns nog inte ens förrän jag sett den röda vävtapeten i Borosan-katalogen. Så frågan är; vitt vitt eller vitt rött? Helst av allt skulle jag vilja ha det som det är nu, men - citerar mamma - att det nog mest "skulle se ut som resultatet av att någon snubbe utan liv suttit inne och rökt halva sitt liv" dvs rökgult. Men det kvittar sålänge jag tycker att det ser bra ut, och det gör det. Men allteftersom blir det nog vitt rött trots oddsen.