Upcoming clou concerning music
2011-11-10 21:23:43 ur MusikarkivetSom den musikfantast jag är tänkte jag nu inleda en ’top hundred’ med mina absoluta favoritlåtar of all times, helt utan inbördes ordning. Kanske för att hålla bloggen vid liv, kanske för att det bara är för roligt för att inte bli gjort. Se det hur du vill och sådär.
Nåväl. Tre åt gången var det tänkt. Det här kan nog kategoriseras som ett axplock av några av de nog mer underskattade men incredibly genialiska låtar som skådat dagsljus (eller bör man kanske, i det här fallet, säga gitarrsträngar?)
Väljer nog att se det som ett skämt som är så dåligt att det blir bra att människor inte hört dessa låtar förut framför det faktum att det faktiskt är realitet. För de här låtarna är sådana som i sitt slag borde ha setts som klassiker för länge sedan.
Såå.. (wait for it).. eftersom jag vet att du tvunget måste höra med egna öron hur perfekta de är finns de här nedan. Med mina (handplockade!) favoritrader och allt. Enjoy.
We Did It When We Were Young - The Gaslight Anthem
(from album American Slang)
'Don't write me no more letters
My mailbox is full of bombs
Between you and the kooks on my block
I don't remember the good times
I wasn't there and you were kind
And my wife has some dogs in our yard
And I cannot hold a candle for every pretty girl
We were strangers many hours
And I missed you for so long
When we were lions, lovers in combat
Faded like your name on those jeans that I burned'
There Is A Hurricane - The Fine Arts Showcase
(from album Gustaf Kjellvander Proudly Presents...)
'Don't let these words get in your eyes
This feeling's good but overpriced
After all I said I'm sorry
I can't do much more than regret'
Dead Letter And The Infinite Yes - Wintersleep
(from album Welcome To The Night Sky)
'There's been talk of chemical imbalances
Restless sense of detachment, nausea and/or violence
I think I think I think a little too often
That's what my therapist said
We're alone in this wilderness
Left to choke on the pills and to feed on the viruses'
Del två dyker (såvida ingen drastisk idétorka infinner sig) upp som snarast. Någon gång. När jag kan. Och vill. Och närhelst det går. (För övrigt är jag, som en gammal nyhet, betydligt aktivare på twitter så dit hänvisar jag er tills vidare utifall det ekar lite tomt här)
