Det är 945 dagar sedan Jolly försvann idag.

Det är mig tungt om hjärtat att skriva om min första lilla trotjänare. Jolly som då var mjuk, varm och alldeles levande.
Jolly som då var en av stallets absolut snällaste hästar, som fångade mångas hjärtan och var en duktig hoppare. Min vackra, vita springare. Han finns inte längre.

Förvisso i mitt hjärta, men inte längre på det där fysiska sättet. Det där fysiska, intagande sättet som man kan dela med sin favorithäst. Som man kan dela med en person som ligger en nära om hjärtat. Det är en djävla process, att uthärda den långa perioden av sorg och melankoli som uppstår efter att en stark trotjänare till dig bara försvinner - sådär - genom en fingerknäppning.
Jolly togs bort hösten 2008 med tanke på en kort tids sjukdom + ålder. 

Jag vet inte hur, eller om, jag ska avsluta det här inlägget. Men jag måste. Dock är jag inte säker på om det finns ett avslut fint nog åt den här ponnyn.
Det här inlägget är tillägnat honom. Jag saknar dig.