Har, innan idag, aldrig hört Daniel Norgren förut. Svensk solomusik har ju jag som kännes aldrig varit speciellt into, bortsett från vissa punkter - tveksamt. Men det här, tja, det här är faktiskt riktigt bra!

Måste erkänna att Black Vultures redan är en favorit som ständigt står och rullar för tillfället. Där ser man. "Hon som var så skeptisk ändrade sig minsann".
Seså, smäll igen den där hängande käken och sluta upp med de där förvånade fasorna. Mitt advice för idag: lyssna istället.

För övrigt:
Nu äta.
Imorgon bio. (Har dock inte bestämt film än, men sånt är jag rätt bra på under press ändå.)