Det är lustigt det där med band och olika slags kärlek till band. Det är först när man börjar känna en tillstymmelse till något för ett band (truth to be told är att det inte ens behöver vara just ett band, jag drog det som ett exempel) som man börjar se alla saker som händer runtikring det. Innan man ens vet om ett band kan man rynka sådär på näsan så att det gärna vill se lite nonchigt ut och säga ”det var väl inget speciellt med det” för att sedan upptäcka att det där bandet var ju visst något för mig. I mitt fall har det endast hänt ett fåtal gånger, jag brukar vara tvärsäker från första stund och ja, någon sista stund blir det aldrig. Det har väl hänt någon gång men den gången vet jag inte ens vilket band det berörde.
Och så det där med att aldrig aldrig aldrig ta för givet, vilket tyvärr är lätt hänt att man gör. 

Jag hade tänkt att ta det i ett enskilt inlägg, men låt gå; Anna Ternheim ska förresten släppa ny platta den tjugoåttonde och det ser ut att låta någonting i den här stilen.

Låter bra. Och ja, det är henne jag delvis kan tacka för att jag står var jag står idag. (Att den är inspelad i countryns hufvudstad itself aka Nashville bör kanske även nämnas.)