Somewhere beyond the pavement you'll find the living dead

2011-11-21 01:41:37 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer





Då jag varken är speciellt insatt i varken Twilight-sagan eller huggtandsbeväpnade väsen överhuvudtaget kan man fråga sig vad jag har på en Breaking Dawn-premiär den artonde att göra. Antingen var det för att bevittna med egna ögon hur jag nog underskattat filmerna eller så var det för att Linda frågade mig och jag bara inte kunde tacka nej. Har inte bestämt mig för vilket än. Kanske bägge.

Hursomhaver. Strålade samman med Linda och Johanna (varav sistnämnda efter en blekartad kontakt via facebook sinsemellan var första gången någonsin att mötas in real person. Jag har nu bestämt mig för att kalla henne Jonsi (trots det att hon själv föredrar det mer klassiska 'Jossan') efter sångaren i ett av mina favoritband) för att äta på Hakepi. Ett antal premiärhallucinationer (mestadels från Lindas sida) och löst prat om allt och inget mellan himmel och jord senare bestämde vi oss för att ta vårt pick och pack och promenera gatan ner till bion.
Den mest peppade av oss (tillika Linda) tyckte att inget var som väntans tider innan filmen tog sin början, Jonsi satt på andra sidan omnämnda = mitt minne av hennes inställning är vagt, men antagligen var hon lika spänd och peppad som förstnämnd. En annan satt mest bara och kramade om sin påse Daimkulor som senare skulle komma att likna mer åt Daimgröt till och undrade huruvida filmen skulle följa bokens röda tråd exakt eller inte. Det gjorde den förstås inte exakt, men den var fin ändå. Jag.. tror till och med att jag vill köpa filmen när den släpps på dvd. För att fullborda min samling.

Efter det att eftertexterna slutat rulla satt vi till skillnad från övriga kvar i salongen och viftade med våra colamuggar högt upp i luften alltmedan städarna sprang åt både höger och vänster. (Nej, jag vill inte veta vad de tyckte om oss.)
Sedan gick vi ut och stötte på ett par berusade marsipankockar i ett skyltfönster (se bild #4) samt glömde bort tiden så väl att min Daimgröt både hann stelna och ätas upp. Vi gick förbi den där busstationen som gjorde announcement för Breaking Dawn så många gånger att Jonsi och Linda bara var tvungna att sluta upp med en bild (se bild #2). Sedan samåkte vi hem och jag hann innanför dörren tillräckligt i tid för att hinna se sista kvarten av Idol som åbäkades med några kvarter bort och som jag inte kunde brytt mig mindre om. Det var en fin kväll.

Eggs on legs is the shit fellah

2011-11-18 03:15:52 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer


Ah. Jag bara måste få älska Eggs on legs. (Och hintar till Linda & Emma: det bara måste få matcha ert fenomenala Bread&Breakfast-sortiment! Hahaha.)

Och till er andra som rynkar ögonbrynen i ren och skär förundran över hur obegripligt obetydligt inläggets budskap är: ni behöver inte veta. Det ska bli ett nöje att se hur bekymmersrynkan har etsat sig fast mellan era ögonbryn om typ ett decennium. Skrattar gott åt er.

Places where the night is long

2011-11-18 03:10:17 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Har ingen motivation. Mest minnesluckor. Det känns ungefär som om någon vakuumifierad dvärg letat sig in på något ställe i min hjärna och dragit ur varenda sladd ur varenda kontakt. Strömavbrott. Vill inte vara förstenad i mina ord. Vill kunna skriva med ett flöde ingen någonsin skådat och som folk troligen skulle bli gröna i all avundsära av. Men jag är ju bara människa och eftersom jag inte heller besitter några magiska krafter är det inget som kan åtgärdas.

Min största (mer eller mindre) tankeverksamhet för tillfället är i övrigt om jag skulle transformera håret till någon röd färg. Röd röd röd. Ännu hellre morot. Jag som inte ens gillade mina röda tapeter. Äventyrar min ebonitsvarta hårbonad och.. suck. Glöm det. Konstaterar att jag nog vill hinna fira två år som svartnett innan jag gör några som helst förändringar trots allt.

Men! Jag borde egentligen krypa till sängs och dra täcket över huvudet. Sova med andra ord för er som var IQ-befriade nog att inte förstå poängen. För imorgon ska jag trots allt upp relativt med tuppen för första gången sedan jag vet inte när, borträknat skoldagar. Det är inte ofta det händer mig. Min upcoming ostandardiserade dag stavas premiär á Breaking Dawn. Ni läste alldeles rätt. Våga inte tro annat.

Upcoming clou concerning music

2011-11-10 21:23:43 ur Musikarkivet >> 0 inläggskommentarer

Som den musikfantast jag är tänkte jag nu inleda en ’top hundred’ med mina absoluta favoritlåtar of all times, helt utan inbördes ordning. Kanske för att hålla bloggen vid liv, kanske för att det bara är för roligt för att inte bli gjort. Se det hur du vill och sådär.

Nåväl. Tre åt gången var det tänkt. Det här kan nog kategoriseras som ett axplock av några av de nog mer underskattade men incredibly genialiska låtar som skådat dagsljus (eller bör man kanske, i det här fallet, säga gitarrsträngar?)

Väljer nog att se det som ett skämt som är så dåligt att det blir bra att människor inte hört dessa låtar förut framför det faktum att det faktiskt är realitet. För de här låtarna är sådana som i sitt slag borde ha setts som klassiker för länge sedan.

Såå.. (wait for it).. eftersom jag vet att du tvunget måste höra med egna öron hur perfekta de är finns de här nedan. Med mina (handplockade!) favoritrader och allt. Enjoy.


We Did It When We Were Young - The Gaslight Anthem
(from album American Slang)


'Don't write me no more letters
My mailbox is full of bombs
Between you and the kooks on my block
I don't remember the good times
I wasn't there and you were kind
And my wife has some dogs in our yard
And I cannot hold a candle for every pretty girl
We were strangers many hours
And I missed you for so long
When we were lions, lovers in combat
Faded like your name on those jeans that I burned'



There Is A Hurricane - The Fine Arts Showcase
(from album Gustaf Kjellvander Proudly Presents...)

'Don't let these words get in your eyes
This feeling's good but overpriced
After all I said I'm sorry
I can't do much more than regret'



Dead Letter And The Infinite Yes - Wintersleep
(from album Welcome To The Night Sky)


'There's been talk of chemical imbalances
Restless sense of detachment, nausea and/or violence
I think I think I think a little too often
That's what my therapist said
We're alone in this wilderness
Left to choke on the pills and to feed on the viruses'


Del två dyker (såvida ingen drastisk idétorka infinner sig) upp som snarast. Någon gång. När jag kan. Och vill. Och närhelst det går. (För övrigt är jag, som en gammal nyhet, betydligt aktivare på twitter så dit hänvisar jag er tills vidare utifall det ekar lite tomt här)

Talking trash, look out for the boom boom crash

2011-11-09 16:33:26 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Kunde inte sova inatt, alls. Det resulterade i att jag bäddade in mig i dubbla lager täcken och filtar och sånt där och då blev det genast varmare och lättare till sömns. Möjligen till och med tillräckligt varmt för att få mig att försova mig och vakna runt tretton någonting med vetskapen i att jag missat tre fjärdedelar av den skoldag jag egentligen skulle genomgått. Slår på någonting (antagligen väckarklockan som aldrig ringde) och somnar om några halvtimmar till.

Vaknar klockan femton och går och sätter mig för att lyssna på Tom Waits, bestämmer mig för att ’skriva ett inlägg är kanske inte så pjåkigt ändå’ och kommer på just in time för bildöverförandet att jag inte vet vart väskan med alla mina käraste ägodelar i som jag så snällt bett mina föräldrar att ställa på något safe place på grund av omtapetseringen är. Hallen ser ut som ett bombnedslag och det fastnar spackelrester och dammråttor under mina fötter varje gång jag tvingas gå genom den – något jag i vanliga fall försöker undvika med andra ord men som nu är ett måste om jag överhuvudtaget planerar hitta den innan mörkret faller.

Ringer utan vidare resultat mamma som säger att den står i klädkammaren, det enda stället jag inte letat på. Argh. Jag måste ha gjort något truly madly deeply dåligt i mitt förra liv för att förtjäna min förbenade otur. Hämtar den innanför klädkammardörren och går och överför bilderna. Sätter på Starving In The Belly Of The Whale som stått pausad alldeles för länge och tror att det här med att slinta på tangenterna kan vara rätt fint ändå för då hittar man ju en massa fina bloggar som man förut inte ens visste fanns. Stay tuned!

En naiv algebramatematikers konfessioner of the day

2011-11-06 21:22:57 ur Arkivet >> 0 inläggskommentarer

Vaknade fyra cirka (ni hörde rätt) och låg och drog mig lite väl länge för att det ska kunna anses hälsosamt (om det nu kan anses som någonting annat att gå upp samma tid som jag går och lägger mig, hej jag är en vampyr typ). Med vetskapen i att jag nog vaknat på 'fel sida sängen' och sådär som man lätt göra gick jag upp för att borsta tänderna och ha lite private time du vet. Möts för det första av mamma som står och borstar tänderna, något som medgav ett OTROLIGT störande ljud och som gjorde att jag bara inte kunde låta bli att säga åt henne. Får ett asgarv som svar.
Släntrar ut i köket och möts av pappa vars första fråga är "Tintin eller Lidl? Eller bör man kanske blanda?" och tittar i all hast till på chokladmjölkstetrapacken han flanerar fram med. Som känt ska Tintin ha biopremiär med dess first-and-only-time-animerade film någonsin och chokladmjölkspaket kan ju vara ett av de mest geniala reklamskyltarna som hänt världshistorien. Suckar och funderar på om jag ens vill äta frukost med honom som sällskap. Svarar dock endast med "Det heter Pucko och inte Tintin, och bara för den där andra är från Lidl så behöver den ju inte heta Lidl" och möts - återigen - av ett asgarv från hans sida. 
Kan möjligen vinna VM för värsta morgonen någonsin.
Vandrar sedan runt bland husgerådet och försöker lista ut när vi kan vara klara för avfärd (landstället - hem, ej tur och retur) genom algebra (skojade. bör jag ens nämna att sånt är för mesar?) och stelnar till som i en isstaty av vanheder när jag ser att han (inte helt utan problem dock) rotar fram dammsugaren från städskåpet någonstans. Är möjligen lika rädd för omnämnt som min katt, som sprungit och gömt sig gud vet var men som man sedan hittar såpass inklämd mellan fåtölj och vägg att man undrar hur det ens var möjligt att han kunnat få luft däremellan alls. Efter tio år av regelbunden close-the-place-for-the-year-dammsugning är han uppenbarligen fortfarande lika rädd. Det förvånar mig inte ens längre.

Dör lite pga min dumdristighet också. Velat ha vita tapeter i snart ett år och, lättlurad som jag är (ni som hängt med i karusellen ett tag eller bara så lätt som känner mig/ej är IQ-befriade och kan lägga ihop ett och annat gets the point) faller det slutgiltiga valet på de röda. Vill strypa mig själv varje gång jag ser dem. Alla mina idéer kommer som på löpande band och så inser jag att de röda tapeterna kommer i vägen. Rjkfjkdshfls.

Tiny effervescent virulent eyes ripped out the sockets in the middle of the night

2011-11-05 23:32:38 ur Arkivet >> 1 inläggskommentarer

The Box på kanal fyra sändningstid blaha blaha i brist på annat blickbart. Har hört alldeles för mycket om den för att kunna låta bli att motbevisa det och sänder nu luftspott åt peepz som tycker den är någorlunda bra. Blir inte involverad för fem öre. Tittar most of time upp i taket eller ner i golvet och tänker på vad jag ska göra imorgon istället för att försöka följa filmens röda tråd. Det är en såndär film som framkallar att man allra helst skulle vilja slänga en betongkloss storlek trippel på alla Svearikes parabolantenner så att ingen behöver se skiten. Men det är jag ju förstås inte kapabel till så tröstar mig istället med den här låten och tanken på att En idiot på resa sätter startskottet för säsong två den trettonde nov. (iiiiih!)

The kids are ultra-violent

2011-11-03 13:04:30 ur Musikarkivet >> 0 inläggskommentarer


Och! När jag ändå är uppe och springer på temat!

Men undertecknad är ju i full fart med att lansera sin spellista för nuvarande månad. In other words: Ten decades. Under uppbyggnad och sådär, men inte är den mindre ball och awesome för det. Höjer ett varningens finger för att den kanske till och med är lite för ball alternativt sprudlar av lite för mycket awesomeness för dig! Men med band såsom Me and My Army, Wintersleep och Low Anthem mfl kan det väl ändå inte gå fel, inte sant mina vänner?

(Klicka på bilden för att komma till listan) 

I weep in circles sometimes miss the chemicals

2011-11-02 01:26:37 ur Betänkanden >> 0 inläggskommentarer

Undrade vad som hände med att man förut tyckte stjärnorna var så mysiga att titta på och att grönskan om våren var så vacker. Visst tycker jag det fortfarande, dock inte på samma vis som förr, men någonstans inom mig finns det ju fortfarande. Jag undrar bara var någonstans den där hundraprocentliga känslan flydde mig.

Han den där författaren som skrivit den enda bok jag tyckt ”varit otroligt dålig rakt igenom men vars tre sista sidor berörde mig som jag aldrig blivit berörd förr” om höll en föreläsning för oss om sin bok häromsistens förresten. Han sa en himla massa saker, men det enda jag specifikt minns var något om att ”glöden att skriva finns där redan från födseln, från början, och man kan aldrig bara vakna upp en dag och anse sig värdig titeln som författare utan det är något man inte ens är medveten om till viss del” och jag tänker på det än. Vad han egentligen menade, för det var om än övertygande. Och det ingav mig något uns av hopp måste jag erkänna, att jag för femton år sedan redan kanske var utsedd av slumpen att bli det jag så gärna vill bli. Kanske är det så. Att somliga är ämnade åt saker och andra inte. Kanske inte.
En sak jag aldrig kommer begripa mig på dock - hur en sådan dålig författare kan säga en sådan rättfärdig sak. Sådär vips, för det lät inte ens som om det var inövat sedan tidigare. Ja, han sa en del andra originella saker också - som att ”man kan skapa egna historier ur historier man inte förstår sig på” eller något om att ”vara sin egen psykolog”. Bara rätt som. Om han bara kunde lärt sig att man tittar på sin publik som alla andra människor och om han bara kunde skrivit en bra bok också. Då ni.

Och det där med inspirationen. Ibland tror jag nästan att jag överjobbar den på för mycket saker på samma gång och jag blir så rädd att den ska försvinna helt. Men så kommer den helt plötsligt som en flodvåg och nästan dränker mig i idéer för att sedan lämna en saharisk torkperiod efter sig. Kymigt.