Mina fobier, farhågor? Jaså. Vad ska jag säga? Är lite finstilt och citerar mig själv: det är en för-jag-vet-inte-vad-ig process att lägga upp ett inlägg (man vill ju att alla ska bli åtminstone acceptabla!) och gör det därför lite enklare för mig - lägger upp en lista, utan inbördes ordning, över mina (största) fobier.

Ubåtar: skippar det där sistnämnda i sistnämnt stycke (i syftet utan "inbördes ordning", hehe) och går in på min allra största fobi substantivmässigt. Funtar på att skylla på mamma - det är välkänt inom familjen hur stor hennes skräck för ubåtar är, speciellt i film - och om något sådant kan smitta så är jag ett offer. Med andra ord - hur kan man inte vara rädd för en ubåt? Hur kan man inte vara rädd för hur den smyger sig fram i vattnet - gärna filmat lite framifrån/från sidan - och skyltar med att vara ett krigsvapen? Hur, hur, hur?!

Spindlar och skalbaggar: placerar spindlar och skalbaggar i samma genre. Jag har aldrig varit någon överfånig typ överlag (och keep in mind att min fobi för dessa väsen var något större som den lilla skrutt jag var vid tidpunkten som liten), men dessa väsen är om något klandervärda om inte annat! Förutsatt att ormar heller inte är något som skrämmer mig (till viss del): men skalbaggar och spindlar? Säger som Albin: Uough.

Eric Saade: Behöver jag ens säga något? Tänkte väl det.

Ensamhet: Jag skulle kunna försätta rubriker för mina fobier i tusentals liknande ord, men då skulle listan bli så lång att den tog upp hela bloggen min. Jag kan inte riktigt ta på det: men krävs inte endast ordet ensamhet för förståelse? Jag har dock redan fått den här fobin på påseende. Alla har råkat ut för det någon gång: och är du en uppblåst fjolla som inte ens vet vad ordet betyder lär du få veta det såsmåningom, inte mitt problem though.

B-komedier: Jaja, underhållning säger ni. Skit säger jag. Speciellt med urusla skådespelare. Det blir så B (hehe, visst är jag finurlig?)