Det är just när en fulländat übervacker musikslinga i kombination med att regnet står som spön i backen utanför som genererar i en känsla av att magen börjar sväva i ett kallt, okänt utrymme i takt med musiken och hjärtat råmar efter mer som en liten tår avlägsnas från ögat och sakta bildar en våt, konstnärlig rand nerför kinden. Jag kom över klippet för en stund sedan och den här fortsatta känslan sitter i än. Jag vill inte överila den än på ett tag och vad jag än skriver blir fel, jag gör inte denna fina fristad rättvisa och åh. Jag hänvisar till musikslingan här nedan istället.