Det december som gått: prestationsångest. Utan plats över åt annat. Jag känner mig oinspirerad och orkeslös. Så orkeslös att jag inte orkar formulera en vanlig mening. Jag är tacksam att kunna skjuta upp viktiga göromål tills efter årsskiftet.
Vill kunna fotografera fina människor och saker jag handlar på mig. Vill kunna skriva om viktiga saker, lämna avtryck. Stora fotspår du kan urskilja i taket innan du faller i dvala för natten. Men det enda jag gör är att läsa böcker, se Stone of Destiny så många gånger att jag tappar räkningen och ändå inte tröttna, önska domedag åt Linköping och drömma söta drömmar om saker jag hoppas kunna äga en vacker dag. Faktum är att jag redan äger en kvart av det jag drömmer om. Och jag är lycklig. För sålänge mina närmaste finns här har jag inget annat att önska. Och jag vill till Skottland. This bad.

Jag har sedan i förrgår möblerat om i mitt rum för typ femte gången sedan inflytten i oktober månad. Blir aldrig nöjd. Den röda väggen förstör allt och det känns som om jag inte gör annat än suckar.
För tillfället ser det okej ut. Dock inte mer än så. Har fått upp de röda hyllorna min bror gett till mig i andrahand. De sitter ungefär omlott kant-i-kant med varandra. Alldeles osymmetriskt och ändå så .. symmetriskt på samma gång, på något sätt. Jag gillar det. Även om det inte följer mina stora planer för hur rummet bör se ut. Men planer är till för att ... följas visserligen, även om jag verkar ha missförstått hela vinken rörande detta.
Jag har bytt gardiner. Gillar dessa betydligt mer än de forna och nu har jag också förmått mig erhålla ett nytt nattduksbord av ren slump. Jag gillar det också. Ändå känns det inte rätt. Allt riv och slit till trots. Känslan gnager långsamt men hämmande på ett bedövat sätt, äter upp mig inifrån - att inget blir rätt. För allt går vänster, och jag har inte ens skrivit upp något att önska mig till jul trots att jag slösat med största sannolikhet fem A8-ark på detta. Det är en känsla jag avskyr. Hjärnan känns som om den skulle befinna sig i en vitlökspress och trots att jag pressar och pressar till tusen finns det inget att komma. När väl tiden finns, det är då orken och viljan lyser med sin frånvaro och när tiden är så knaper att jag inte skulle vinna den om jag så skruvade tillbaka klockan till dagen då jag föddes är då idéerna infinner sig så att jag hinner glömma dem innan jag åter finner tiden. Jag vet så mycket jag vill ha. Problemet är bara det att allt är som borta när jag väl får tid att skriva ner det.

Räknar ner inför lovet. Spelar tevespel från det att jag vaknar tills dess att jag somnar. Är på jakt efter mer att läsa. Bloggar, böcker, vadsomhelst. Så, vad jag ville komma fram med i detta inlägg var att jag vill ha tips om bra läsning alternativt tipsa er om en bra film. (P.S. Jag lovar att bli roligare. Snart. D.S.)